Thoughts
Jag är lyckligare än någonsin o jag är helt säker på att många kände likadant när de satt vid sina desks den där dagen..
Det var oerhört vackert vid 9/11 memorial. Arkitekten som skissade upp själva monumenten är ett geni. Två stora hål har gjorts där husen stod tidigare. I mitten av hålen är ännu ett hål men de här hålet ser man inte slutet på. Från kanterna av det större hålet rinner det vatten ner mot det mindre hålet och på räcket runt kanten står allas namn. Alla dessa namn allstå.. de va så många som dog..
Jag har lite svårt att fatta att de har hänt om ja ska va ärlig. World Trade Center låg bara en kvart från mitt kontor o de va många av mina kollegor som fick avbryta sitt arbete den där dagen. Alla flydde liksom. World Trade Center låg downtown och skräcken spred sig som en oljefläck på gatan. Från mitten av Downtown och ut mot kanterna. Folk runt omkring började springa, springa uppåt, bort från stället där alla stora banker fanns, alla stora företag med tusentals arbetare, bort från alla bagelställen, star bucks och snabbmatskedjor. De sprang för livet o trodde världen skulle gå under. Så beskrivs den där dagen för vissa som jobbade i närheten av katastrofen.
Tillbaka till monumenten. Vattnet som rann ner i hålet var en väldigt fin gest tycker jag. Det rinner liksom o slutar aldrig. Och likaså gör livet här i New York. Man går förbi där World Trade stod o där står nu en nästan lika hög byggnad. Den ska bli highest in New York när den är klar om ett par år. Förutom den byggnaden och monumenten så är platsen en enda stor byggnadsplats. Det grävs, byggs och sätts upp skyltar som hyllar de omkomna. Jag har gått förbi en del brandkårer o utanför varje brandkår finns det stora skyltar med namn med omkomn från World Trade Center. Jag funderar alltid lite på om det visste att de skulle dö när degick in i de brinnande tornen...
/Janneke
