korvomus

tjatja bloggen! och sorry för att jag uppar så dåligt..
naj men på riktigt. jag är ledsen, men jag har inget liv längre. jag jobbar, tränar, äter och sen försöker jag hinna träffa Honom där i mellan. vi bor ihop men ändå blir det svårt, så det säger ju en hel del. jag känner mig som en karriärsförälder som inte har tid för sina barn i veckan och som säger "ja men vi har mycket kvalitetstid i helgen i stället". och som jag sa i måndags: "på onsdag är jag helt ledig efter jobbet så då kan vi göra något mysigt!". sen igår: "ehh du, det blev såhär i stället. jag ska direkt från jobbet till spåret och träna och sen klockan sju ska vi äta middag med klubben så... men jag är hemma kanske till halv tio?" #drömflickvän
..
men sådant är innebandylivet och jag klagar inte eftersom det är jag som valt det och jag tycker ju att det är kul. det är bara det att man får lite dålig samvete eftersom man inte hinner med något annat. sen är det ju lite extraintensivt dom här första veckorna när man inte riktigt kommit in i det hela. snart är jag bättre på att pussla ihop allting.
..
men jag finns alltså fortfarande, och jag jobbar kvar på samma ställe, bor på samma ställe och är ihop med samma man. med andra ord så har jag det riktigt gott.
/hanna