korvomus

Det gosades en hel del i poolen (bara gos). Det är helt otroligt att vi är med på bild för att för det första: vattnet var skitsmutsigt. Det flöt runt gröna alger (fastän poolen är en pool liksom) och det var massa bruna flingor i. Kändes som man badade i en stortallkrik chockladflingor med klor.
För det andra: vi visste aldrig när kameran tog kort så de va bara att hålla andan och le medan man kände all skit hamna i ögonen. Vi hade också en tendens att inte få plats båda två på kameran och det beror mest på att jag är en riktig linslus men också för att jag på nått vis alltid lyckades hamna under Rick i vattnet och då måste man ju liksom trycka bort honom och vips, så tog kameran en bild. 


Jag har snorklat för första gången i mitt liv. Det var ett helveti att få på sig den där kondomen. De va en cool upplevelse.. Coolast var att man tydligen kan spy genom snorkeln men det är viktigt att blåsa samtidigt annars kommer det tillbaka. Det var inte jag som spydde utan det var Rick.. 3 gånger. Tråkigt för honom. Kul för mig. 


Jag låter bilden förmedla min känsla. 


Jag vann vem-blir-brunast tävlingen. Rick va skitsur dom (första) sju dagarna men jag måste säga att min bränna tog fart ganska fort. Denna bilden är från andra dagen och visst är jag lite brun ändå. Vi har iofs haft 30 grader och molnfritt alla tio dagar så det är det inte mer än rätt att man ska ha färg. Sa jag att vi hade haft molnfritt? 





Det var min första riktiga pojkväns semester (ja, jag är en kärlekstönt) och den gick hur bra. Mycket bra till och med. Rick och jag klaffar (det va skiiiitlänge sen jag använde ordet klaffar) 


Det kryllade av engelsmän i Albufeira och alla va mjölkbleka! På vårat hotell så va de kanske 85 % som kom från England och cirkus 60 % körde sololja med faktor -50. Dom brände sönder sig men va lika glada för de. Jag och Rick åt muzli på morgonen, engelsmännen svepte öl. 


Jag trodde inte på att Rick hade pluggat arkitektur så han fick bevisa det. Och se; han kunde bygga ett hus av salta pinnar. Det är inte mer än rätt att han nu äntligen har fått jobb inom branschen. 


Stranden låg cirka 600 meter från vårat hotell och det är inte fel. Dock blev jag lite glad när Rick sa att han inte var en strandmänniska utan att han prefer att ligga vid poolen på hotellet. Det låter kanske heltrist men jag är också sådan. Jag ogillar sanden över HELA kroppen och saltvattnet dödar mitt face. Men, kvällstid gick vi ofta ner till stranden och lekte. Här leker vi på en gammal "brygga". 


Vi åkte på en heldagstur till ett vattenland. Jag älskar vattenland. Tänk att bara få plaska runt, åka rutschkanor, äta glass, äta skräpmat, äta glass och bli skitbrun på en och samma gång. Lovely. 


Rick är ett stort barn. Det är en av hans bästa egenskaper.


Vi åkte båt för att snorkla och hann se lite av Portugals sydligaste kust. Rick låg och kräktes på hemvägen och jag ville så gärna ta ett kort på honom men ibland måste man vara medmänniska. Tyvärr..